Wow, tänkte jag igår - jag förstår italienska! Inte allt kanske, men mycket! Jag tror att jag börjar dra på mig en förkylning, vilket är mindre kul - men jag är glad att jag har klarat mig från övrig olycka såpass länge, något man inte kan säga för de andra tjejerna..
Då var det dags att dyka ned i framtiden igen, jag funderar mig galen på vad det ska bli av mig. I tisdags frågade jag desperat Ida; Vad tycker du jag ska bli när jag blir stor? Det är frågan det, jag har ingen aning, inte ens ett långsökt svar att ge. Jag har ju roligt just nu i alla fall, det kan jag säga - dock inte helt utan skuldkänslor. Jag letar skolor i Sverige för glatta livet. Vilken panik man får, så fort man blivit 20!
I vilket fall så sätter jag väldigt stor värde på allt det här nu, italienskan är en av de mest annorlunda kurser jag läst, jag är så glad att jag bytte lärare. Plötsligt blev det roligt liksom, och läraren har en så himla härlig inställning så det finns inte! Sedan är det faktiskt ganska häftigt att vara i Italien och läsa italienska, även om man tröttnar på just Florens ganska snart. Vi pratar och skrattar mest igenom våra lektioner, jag kan lova att det pratas mycket mer knagglig engelska än italienska - men samtidigt så får vi veta mycket om deras traditioner, och hur de är överhuvudtaget.
Öh, vad seriös jag är.. Om vi ska toka till det lite istället så kan jag berätta att Ida nästan föll ned för stentrappan i förrgår - Ida med sin brutna arm. Låt se, finns det något mer att berätta? Jo, jag har pratat med en japan i en japanaffär. Ah, och vi gjorde bort oss så rejält i förra "Decoration" klassen att Linda hoppade av, vilket lämnar mig och Ida ensamma kvar, om det skiter sig idag också så tänker jag byta till den amerikanska gruppen - de får göra mycket roligare saker (enligt mig).
Nå ska jag avsluta med väl valda ord?
"Tokyo jag tänker på dig nu, snart är jag på väg"
Då var det dags att dyka ned i framtiden igen, jag funderar mig galen på vad det ska bli av mig. I tisdags frågade jag desperat Ida; Vad tycker du jag ska bli när jag blir stor? Det är frågan det, jag har ingen aning, inte ens ett långsökt svar att ge. Jag har ju roligt just nu i alla fall, det kan jag säga - dock inte helt utan skuldkänslor. Jag letar skolor i Sverige för glatta livet. Vilken panik man får, så fort man blivit 20!
I vilket fall så sätter jag väldigt stor värde på allt det här nu, italienskan är en av de mest annorlunda kurser jag läst, jag är så glad att jag bytte lärare. Plötsligt blev det roligt liksom, och läraren har en så himla härlig inställning så det finns inte! Sedan är det faktiskt ganska häftigt att vara i Italien och läsa italienska, även om man tröttnar på just Florens ganska snart. Vi pratar och skrattar mest igenom våra lektioner, jag kan lova att det pratas mycket mer knagglig engelska än italienska - men samtidigt så får vi veta mycket om deras traditioner, och hur de är överhuvudtaget.
Öh, vad seriös jag är.. Om vi ska toka till det lite istället så kan jag berätta att Ida nästan föll ned för stentrappan i förrgår - Ida med sin brutna arm. Låt se, finns det något mer att berätta? Jo, jag har pratat med en japan i en japanaffär. Ah, och vi gjorde bort oss så rejält i förra "Decoration" klassen att Linda hoppade av, vilket lämnar mig och Ida ensamma kvar, om det skiter sig idag också så tänker jag byta till den amerikanska gruppen - de får göra mycket roligare saker (enligt mig).
Nå ska jag avsluta med väl valda ord?
"Tokyo jag tänker på dig nu, snart är jag på väg"
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar