"First we learn how to swear, then we go get icecream"

Man måste älska Francesca, så är det bara. Härligare lärare kommer jag aldrig att ha! Under midterms veckan, som nu snart har sin ände, har hon låtit oss skratta igenom tre italienska lektioner. Vi har lekt lekar, lärt oss svärord och ätit gelato.
Jag tror nog att jag klarade provet ganska så bra ändå.

För tillfället fördriver jag tiden med en halvbra dammig bok som jag hittat i bokhyllan i lägenheten, varför kan jag aldrig hitta riktigt bra böcker?
Menmen, man får nöja sig med det man har. Nu ska vi snart se om Valentino blir impad av vårt projekt, hoppas, hoppas..

"Tomorrow we bring a gun"

Tja, livet går vidare i Florens, har trappat ned på massmailen - även jag kan bli tröttsam, det förstår jag. Idag sitter jag som vanligt och väntar på lektionen i italienska, just nu lär vi oss grammatik. Francesca fortsätter kasta ur sig roliga repliker, och jag har börjat skriva ned dem i mitt block för att kunna återge allt när jag kommer hem. En av dem har jag använt som rubrik idag.. När kommer jag hem förresten? Det är en fråga sokm inte ens jag själv kan svara på..
Livet har gått in i en sorts maklig fart just nu, och jag befarar att jag kommer att ha förvandlats till en seg italienare med kort stubin när jag återvänder till det välordnade Sverige.
Jag och Ida har överarbetat läxan i Disegno Libero, vilket vi hoppas ska leda till en mycket nöjd Valentino och en småsur Alla - en tjej i klassen som går under kodnamnet "Fröken duktig".
Vi är också mitt inne i mid-terms veckan, som är betydligt slappare än jag hade trott. Det gäller mest att visa upp vad man har gjort tills nu, plus att i vissa fall skriva ett prov.

Annars händer det inte så mycket just nu, alla är ganska trötta, och vi kör på som vanligt. Jag och Ida åt gelato vid Domen i söndags, och igår var vi på ett halvbra café vid Santo Spirito.

Io sono malata, I think..

Wow, tänkte jag igår - jag förstår italienska! Inte allt kanske, men mycket! Jag tror att jag börjar dra på mig en förkylning, vilket är mindre kul - men jag är glad att jag har klarat mig från övrig olycka såpass länge, något man inte kan säga för de andra tjejerna..

Då var det dags att dyka ned i framtiden igen, jag funderar mig galen på vad det ska bli av mig. I tisdags frågade jag desperat Ida; Vad tycker du jag ska bli när jag blir stor? Det är frågan det, jag har ingen aning, inte ens ett långsökt svar att ge. Jag har ju roligt just nu i alla fall, det kan jag säga - dock inte helt utan skuldkänslor. Jag letar skolor i Sverige för glatta livet. Vilken panik man får, så fort man blivit 20!

I vilket fall så sätter jag väldigt stor värde på allt det här nu, italienskan är en av de mest annorlunda kurser jag läst, jag är så glad att jag bytte lärare. Plötsligt blev det roligt liksom, och läraren har en så himla härlig inställning så det finns inte! Sedan är det faktiskt ganska häftigt att vara i Italien och läsa italienska, även om man tröttnar på just Florens ganska snart. Vi pratar och skrattar mest igenom våra lektioner, jag kan lova att det pratas mycket mer knagglig engelska än italienska - men samtidigt så får vi veta mycket om deras traditioner, och hur de är överhuvudtaget.

Öh, vad seriös jag är.. Om vi ska toka till det lite istället så kan jag berätta att Ida nästan föll ned för stentrappan i förrgår - Ida med sin brutna arm. Låt se, finns det något mer att berätta? Jo, jag har pratat med en japan i en japanaffär. Ah, och vi gjorde bort oss så rejält i förra "Decoration" klassen att Linda hoppade av, vilket lämnar mig och Ida ensamma kvar, om det skiter sig idag också så tänker jag byta till den amerikanska gruppen - de får göra mycket roligare saker (enligt mig).

Nå ska jag avsluta med väl valda ord?
"Tokyo jag tänker på dig nu, snart är jag på väg"