Mina tår blir snart till is

Yes, så jäkla kallt är det i det här förjolade landet. Vår hyresvärd har värmen på 2 timmar på morgonen och 3 på kvällen - för på natten "sover man ju" så då behöver man tydligen ingen värme. Det är kallt till den grad att jag sover med dubbla sockar, tjocktröja och halsduk. Sedan ska man ut i regnet och ta sig till skolan som är lika kall den. Det är svårt att tänka sig att vet var så fruktansvärt varmt när jag kom hit i september.

Från den ena ytterligheten till den andra liksom.

Den här veckan är det Thanksgiving också, så jag tror att vi ska fira det i italienskan. Nästa vecka är också sista veckan i italienskan, vi har finals på onsdagen och "fest" på torsdagen. På ett sätt så blir det skönt att bli av med italienskan, den där jobbiga tyngden i bröstet varje dag, men samtidigt så kommer jag nog att sakna lektionerna och framför allt Francesca.

Annars kämpar vi på med projketen, jag vill helst lysa så mycket som möjligt i de kurser som jag vet vad jag gör. Jobbar på en målning i decoration och det allra sista projektet för Valentino. Förutom skolan har jag juklappspanik, jag hoppas att jag ska få ihop tillräckligt med ideér tillslut. Ska också framkalla bilder till en portfolio i photographing Florence. Yes, så är terminen snart slut och nedräkningen har seriöst börjat, en tjej nämnde för mig i helgen att; tja, nu är det bara en månad kvar, haha. Jag tänkte; MÅNAD? Det är TRE veckor, inte en månad!!!Men log bara och sa; jaaaa..

Hitori-Ann

Woho, det är snart december! (som Madde hjärtligt uppmuntrar mig med i varje mail hon skickar mig). Livet rullar på som vanligt, inga större hemskheter för tillfället, mer än den ständiga mobbningen i italienskan då. Men vadå, det är typ två och en halv veckas italienska lektioner kvar.. Idag ska vi mäta byggnader i D&R. Hoppas tiden går fort, för jag brukar alltid bli trött och hungrig på de lektionerna..

I söndags var jag och Ida borta vid travbanan och missade några lopp. Men vi vågade oss efter många om och men in bland hästaatteraljerna, där vi frågade om lov att få gå runt att titta. Vilket vi fick - vilken italiensk man kan säga nej till två svenska flickor? Så vi vandrade runt bland hundar och hästar i stall. Fick till och med en guide som visade oss till en häst som vi fick klappa.. Pratade på knagglig italienska med honom; "öh.. lei ha tre cavalli in Svezia!" (hon har tre hästar i Sverige). Det gick ju hyfsat bra och till slut bad han om Idas nummer. Utan att blinka förklarar hon att hon inte har någon teefon, den är kvar i Sverige.. Jag blev faktiskt lite impad, och jag hoppas att han fattade vinken..

Sedan fotade vi lite i det vackra vädret, vi hade typ 20 grader i helgen. Värmen går upp och ned, det kan vara rent iskallt ena dagen, för att bli sådär skört och soligt nästa. Antar att jag inte kan klaga, med tanke på hur vädret har varit hemma det senaste. Nåja, vecka 12 och nedräkningen har börjat, nu är vi inne i semesterfasen igen, som Ida säger.

"Ännu en ändlös dag"

Det är vecka 11 i Italien och tiden går just nu ganska trögt framåt. Vi ska tydligen göra något helkonstigt filminspirerat på dekorationskursen idag, jag har inte ens orkat bry mig. Alla är så himla trötta, det känns nästan som ingen av oss orkar med så mycket alls. ändå gör vi liksom inte annat än sover. Har nog aldrig sovit så mycket som jag gör här..

Till fotolektionen på måndag ska vi ta porträtt, och eftersom jag inte har någon att fota så tänkte jag satsa på självporträtt - hur jobbigt är inte det på en skala?!

Nej, jag tar och tänker på det sedan istället. Just nu sitter jag än en gång i skolan och väntar på italienskan. Vi ska se på film halva lektionen idag - YEY!

Allt som distraherar Francesca är bra. I tisdags åt vi förresten bröd med speciell olja och salt på lektionen. Och på design and survey satt vi ute i ösregnet och tecknade av ett hus. Vi satt på en restaurang och huttrade, medan taket läckte förödande över våra blackbooks. Men jaja, vi somnade i alla fall inte som vi brukar vara nära att göra annars på de lektionerna..

Jag har fortfarande inte fått till den där jäkla kaffeapparaten som vi ska rita av - jag kommer aldrig att bli en bra desigen, det är ett som är säkert!

Nästa termin har jag två kurser som jag kan tänka mig välja bara för att de är lite roliga; Figurino och Life drawing. Med tanke på att jag är så nära att ta livet av mig varje inredningslektion, så är det nog smart att dra ned lite på de kurserna. Dock ska jag ha kvar en fortsättningskurs på Rosalbas plus en till som verkar fruktansvärt tråkig. Men ok, det kan bli kul, man vet aldrig. Life drawing är det logiska valet efter disegno a mano som vi har med Valentino, enligt Barbara så jag skulle nog vilja ta den.

Rosalba hade också glömt att sätta betyg på mig sedan midterms, så jag måste ta med allt igen, är jag osynlig tror ni? Finns jag inte?

Jo, tack - det undrar jag faktiskt ibland.

Åh, suck vad tiden går långsamt just nu! Och jag är på ett sånt fruktansvärt shoppinghumör också - det är plågsamt. Tänk julklappar, snälla Anna - tänk julklappar, inte ego.

Förhoppningsvis kommer jag hem med något till någon i alla fall.

Non capisco, sono stronzo..

Yepp, så var det dags för en ny vecka igen, vecka 10 närmare bestämt.
Det händer inte sådär jätte mycket fantastiska saker just nu, det har till exempel regnat i ett dygn. Idag ska jag på föreläsning, vilket innebär att jag klassen går miste om en Rosalbalektion - oj vad synd! Vi ska tydligen gå igenom futurum i italienskan idag också, Gud så kul.
Francesca har börjat mobb mig, jag vet inte om jag ska skratta eller gråta över det, men ok we saw it coming..

Så det fortsätter regna och jag fortsätter sucka. Vi har förresten en fotolärare som jag stör mig på, han måste vara världens tråkigaste männikska och han ser alltid ut som om han precis har vaknat. Han är alltid förkyld och snyter sig ständigt i världens sketnaste näsduk som vi misstänker inte ha blivit tvättade på ca 3 år. Och vi har liksom alltid tretimmarslektioner med honom, och man blir så trött och stel och kall. Usch!

Att bo här handlar mycket om att lägga band på sina känslor och ha tålamod, alltid detta tålamod! Jag blir galen emmelanåt! Ida och jag funderar förresten på om vi ska stanna nästa termin, det handlar ju mycket om pengar och sådär.. Jag kan ju inte heller påstå att det är världens hårdaste tempo osv. Men Gud, ska man orka leva med tristessen?!
Njae, jag vet inte än. Skor har jag dock hittat, det var ett lyckat drag att inse att; går jag inte in i den här affären nu så hittar jag inte hit igen imorgon.. För det är lite så det är i Florens.

Börjar även fundera på julklappar, denna julrusch som är på väg även hit ner. Vi tänkte väl storhandla på San Lorenzo marknaden tror jag, det är väl smartast. När och kära kommer nog att få vara beredda på pasta i alla möjliga former tror jag.

När jag kommer hem ska jag äta svensk potatis tills jag storknar.