Det blev en blogg till slut. Jag ser det som ett steg in i framtiden, kanske någon kommer att läsa om mina äventyr och tycka att jag är dum för att jag klagar så mycket. Eller så kanske det finns någon som också känner sig stressad inför allt som komma skall.
I vilket fall som helst så känner jag nu att jag tar tag i saker. Man kanske inte måste veta allting när man är 20 år och världens virrigaste människa.
Jag sitter nere i Florens, där jag går i skolan och läser om design, plus italienska då.
Efter snart en månad här, börjar jag vänja mig vid staden. Det är min första resa utomlands ensam, och man kan säga att jag fick "värsta chocken" när jag väl landade nere i lägenheten jag delar med två andra tjejer. Jag trodde att jag var bra på att vara ensam, men icke då!
Det är något speciellt med att inse att man plötsligt är väldigt, väldigt långt hemifrån. Livet där hemma går vidare utan en själv, medan man sitter ensam i ett främmande land, fyllt med sliskiga långhåriga män och snoffsiga tjejer med Gucciväskor.
Att sedan inse ganska snart att "aj då, det här är ju inte alls vad jag vill med mitt liv", känns definitivt inte så bra. Fast i en rävsax, där man varken kan komma hem eller stanna kvar, tvingas man till att ta till andra metoder. Och efter veckor av ångest, och mycket stöd från nära och kära, tog jag tag i mitt liv, ändrade alla mina kurser, och jobbar idag på att överleva Florens i två månader till. Så se framemot mycket klagomål, och en och annan roligt historia, det här är min första blogg, mitt stora steg bort från konst, museum, allt vad bild heter - och in i en värld som jag vet väldigt lite om.
1 kommentar:
Yo!=) oh en blogg! very interesting darling. Mycket bra, då kan jag följa lite mer av dina galna strapatser! jag har också en blogg=)har inte berättat det för så många faktiskt, du får gärna gå in och läsa lite där om du vill, skriver inte så ofta men endå.
kramar!/C-chan
Skicka en kommentar