woho! Vad känslorna har åkt berg-och-dalbana idag! Först var jag tvungen att berätta hur jag skulle ha det för min "fds" Cilla, vilket tog en hel arbetsdags förberedelse, och nu när jag kom hem till morbror o mosters hus som jag passar den här veckan, så ringer en väldigt trevlig dam och berättar att jag fått ett stipendium för utomlandsstudier! Wow liksom! Så nu svävar jag på små rosa moln!

För övrigt hade jag tjejerna här på middag i lördags, med en kvittrande Cilla som heldagsunderhållning.. Hon har en tendes att gå från likgiltig till missbrukare.. ^^ Yes, C-chan har hittat nåt nytt och är mer neurotisk än jag någonsin sett henne - känner igen den glasartade besatta blicken från min egen spegelbild.. Vi hade i alla fall väldigt trevligt med middag och hanadanmaraton! Alle var också här igår och såg klart första säsongen, plus skvallrade lite.. ^^

Lite snack

Wow, jag har inte skrivit på länge! Har problem med internet, jag tror faktiskt att det är själva datorn.. Aja, hmm vad har hänt sen sist?? Jag har varit på Tovsans böllop, det var jätte jätte fint! Alla var riktigt snygga också.. Fast jag kan ju inte sluta tänka på en viss frisyr.. Men slut på det tjötet nu! (haha) Annars jobbar jag på, igår var jag faktiskt också på bio med Harry Potter gänget! Otroligt imponerande filmatisering! Dock var det som vanligt några vitala bitar som inte var med.. Vad hände med "I can see you are Dumbledore's man trough and through" - "Yes, I am" delen?! O den där biten mitt i då Harry försår vad han måste göra men tjurar o Dumbledore skäller ut/uppmuntrar honom????????????? Snacka om att inte kunna sörja ordentligt i slutet.. Sen satt jag o tänkte på; "varför ens ha en förbjuden del av biblioteket i en skola med massa ostabila, hormonstinna tonåringar?" Däremot hade de lagt till en hel del hysteriskt roliga klipp.. Jag visste inta var jag skulle göra av mig ett tag där...

Sedan jag var liten har jag älskat Jackson, det har visserligen varit lite till och från, precis som med allt annat, men han var en av de första artister som jag började lyssna på.. Jag har precis sett minnesgudstjänsten, och därav både skrattat och gråtit. Många fina ord blev sagda, men som kommentatorn sa; han hade mått bättre av de orden och stödet när han levde.

Nu bloggar jag bara en snabbis i reklampausen, jag ska nämligen se Dangerous turnén också! Men de ord jag vill säga redan nu är följande; han var den störtsa, han var min Elvis - det kommer aldrig att finnas någon som honom mer.

Remember the king!

Anna 21 år!

Jaha, så har man fyllt 21, och blivit firad på stan med bingo, pinsam bio och middag!
Alle typ, förbarmade sig över mig och tog till och med ledigt - eftersom många av vännerna inte kunde komma. På Bamboo på kvällen, satt jag med Cia, Alle och Lena och softade - ämnet Twilight dök upp som vanligt. Ok, så jag började prata om det faktum att Robert Pattinson a.k.a Edward, hade blivit påkörd av ett galet fan i veckan - vilket ledde till fortsatt diskussion om just Robert - och som Alle sa - inga spoilers överhuvudtaget, i och med att C inte hunnit läsa alla böckerna än.. Jag blev strax medveten om att en tjej på typ, kanske 12 år blängde på mig/oss - fattade absolut inte varför, tyckte bara det var halvkusligt.. Sen när tjejen med familj hade rest sig och gått (hon gav oss till och med en sista mördande blick), så utbrister både jag och Alle i diskussion om denna händelse - varpå Alle avslöjar att tjejen blängt pga vår Twilight diskussion - "aha, nu har dom typ förstört hela boken för mig!!" (inombords blev jag rosenrasande) Jag menar herregud! Det händer ju inte alls i boken något av det vi sa! (skyll dig själv jänta - väljer du att läsa den förbaskade boken nu??? Hur seg får man vara?!) Jag undrar vad hon tänker när hon läst ut den? "Mäh, han blev ju inte alls påkörd???" Giv mig styrka... Men ok, nu lever vi vidare i en sur almost-teenagers hjärta som "dom som förstörde min kväll"..

Blev annars jätte kär i trailern för nya Sherlock Holmes filmen! Vill jätte gärna se den när den kommer, New Moon har premiär i november i år och Harry Potter 6 kommer alldeles strax på bio - arrangerar redan skockbiobesök. Än så länge har jag fått med mig brorsan, Clara, Jenny (Johan?) och jag tror nog att Lena och Cilla hänger på med, Alle? Ska bli riktigt kul att låta Cilla se den - hon är väl den enda av oss som inte läst den nu va?

Nä, nu ska jag kolla in Kurosagi och sedan ska jag ut i solen, ciao belle!

Varning för japan babbel!

oj, oj, oj wow! Haha, här kommer ännu en update från jdramavärlden a la Annasan! Jag fick den där känslan nu, vet inte om någon annan haft den innan, men det är typ som att ett block flyttas inuti.. ehe? När jag inser att någon av mina besattheter har fått ge vika för en annan.. Som jag sa en gång, när jag precis hade läst ut Twilight första gången; "Harry Potter, du har officiellt blivit nedpetad från pedistalen!" Det är liksom en sjunkande känsla i bröstet, fast inte på ett negativt sätt - det är klart att man får lite avskedsångest och så men.. Ok, ni vet när någonting bara släpper taget om en? För jag ser det så - det står inte direkt i MIN makt att "let go", det bara händer en dag.. (låter jag jätte allvarlig???? haha jag försöker bara förklara..) I alla fall, jag har upplevt den känslan många gånger.. Det innebär ju inte att jag tappar helt men ni vet.. Typ som med mig och mina gamla dammiga Inuyashaböcker.. Bara att jag kan nämna ordet "dammig" och Inuyasha i samma mening hade gjort mitt 16-åriga jag bestört! I alla fall - det betyder ju inte att Inu-chan och hela den eran inte har betytt någonting för mig, jag kommer ju alltid minnas min brors lyckliga min när jag kom hem från skolan och hade med mig en efterlängtad ny volym.. Eller hur jag tyckte att ett Inuyasha halsband vore höjden av lycka.. Saker och ting förändras, även om vissa saker har större plats i mitt hjärta än andra - tänk er Hanadan!

Det jag egentligen ville komma fram till var att jag just precis nu, för fem minuter sedan, såg klart på hela "Proposal Daisakusen" inklusive SP avsnittet - som för övrigt var bättre än hela säsongen - och det var då jag fick den där känslan!!!! Det som har hänt är att jag har en ny skådis på toppen - ta't lugnt, Jun är alltid Jun - Yamashita Tomohisa har dock klättrat till nummer 2 och en halv! Vilket betyder - "Bye bye Onigiri Shun"!! Jag kände den där fallande känslan - blocket som flyttades i mitt inre tetris (aha - citatbok! - anteckna!) och insåg att "det var nog nästan det bästa jag sett!" Den är ingen HYD, men som man redan konstaterat - den är kult - så det finns inget att "slå"med den.. Men den slog lätt t.ex. "Hanakimi" eller "Kimi wa petto". Det som var verkligt kul var också att Yamapi är en fantastisk skådespelare! Jun är väldigt duktig på övertygande ångestladdade skrik, adorableness, coolhet och att få oss alla att känna det som om benen förvandlats till gelé, men Yamapi, han kan gråta som ingen annan! Han har en helt annan utstrålning, men man faller lika djupt för det.. Jag tyckte inte han var sådär jätte bra i Nobuta men i den här serien, när han hade huvudrollen, slog han rekord! Fruktansvärt känsloladdad hela tiden och ingen av de Johnny's som jag följt tidigare har fått mig att glömma bort att andas när det är som mest spännande.. (det börjar visst låta som om jag pratar om något annat va?)

Glöm aldrig - These are the words of a fangirl!

jdrama update

wo-wo-wow! Jag har precis sett klart på "Operation Love" - Gud vad bra den var!!! Jag har blivit ett stort YamaPi-fan efter det här.. Dock var jag helt knäckt när den slutade för det var liksom ett riktigt cliffhangerslut.. Kippade efter andan tills jag upptäckte att det finns ett SP avsnitt!!!! Så det sitter jag och tittar på nu... Började för övrigt helt underbart med en beachscen som fick mitt hjärta att stanna - ok så YamaPi är inte MatsuJun, men oh boy vilken duktig skådespelare han är!!! Det var liksom ett sånt där utbota-skit-romantiskt moment och istället för att squeala rösten av mig så höll jag andan!!! Hur ofta händer det liksom! Så yey, jag har hittat en serie själv, och jag älskar den! (Mine, my own, my precioussssss) Måste också tillägga att jag aldrig sett någon av våra "Johnny's" gråta så hjärtslitande som YamaPi.. (och Gud vad mycket snyggare det blev när han färgade håret mörkt!!!) Nä, så jag rekomenderar verkligen!!! Nästa jdrama (efter SP avsnittet), blir "Kurosagi" - än en gång YamaPi i Huvudrollen tillsammans med Horikita Maki.. Jag har bara hunnit ladda ned 2 avsnitt av Juns nya serie "Smile" och vet inte hur jag ska få tag på fler.. Nån som vet??