Sedan jag var liten har jag älskat Jackson, det har visserligen varit lite till och från, precis som med allt annat, men han var en av de första artister som jag började lyssna på.. Jag har precis sett minnesgudstjänsten, och därav både skrattat och gråtit. Många fina ord blev sagda, men som kommentatorn sa; han hade mått bättre av de orden och stödet när han levde.

Nu bloggar jag bara en snabbis i reklampausen, jag ska nämligen se Dangerous turnén också! Men de ord jag vill säga redan nu är följande; han var den störtsa, han var min Elvis - det kommer aldrig att finnas någon som honom mer.